Samadhi

Samadhi - Inre frid

Det finns många sätt att beskriva samadhi, det jag tycker bäst om är ett tillstånd av inre frid. Samadhi är något du kan uppnå, men är inte beständigt. Det är inte så att du en gång upplever inre frid och från den stunden är du alltid fridfull, ett talesätt säger t.ex. lite skämtsamt "om du tror att du uppnått inre frid åk hem och spendera en vecka med dina föräldrar". Men med övning och genom att praktisera de andra sju grenarna av yoga kan det bli lättare och lättare att ta sig dit och att behålla friden när livet blir påfrestande.

Samadhi beskrivs i Yoga Sutra som den djupaste formen av meditation, där vi inte längre känner oss separerade från det vi fokuserar på. Men samadhi är inte något avlägset eller ouppnåeligt - det kan glimta till i vardagen. I stunder av fullständig närvaro, när vi glömmer tiden i ett kreativt flow eller när vi ser något vackert och känner oss ett med ögonblicket. Det är de där stunderna som vi vill kunna frysa i tiden så att de varar för evigt.

Yoga handlar inte om att "uppnå" samadhi, utan om att skapa förutsättningar för de stunderna att uppstå mer och mer. När kände du senast en stund av total närvaro?

Jag hoppas att du har tyckt om den här genomgången av yogans åtta grenar enligt Patanjalis Yoga Sutra! Vill du läsa mer själv kan jag varmt rekommendera några böcker: The Yoga Sutras of Patanjali av Mukunda Stiles är en ren översättning över sutrorna för den som vill filosofera över dem själv, medan Path of the Yoga Sutras av Nicholai Bachman har en (för mig) unik tolkning av sutrorna, där han djupdyker i ord och koncept på ett sätt som gör meningen i de ofta lite träiga sutrorna lite mer lättförståelig.

Nästa torsdag fortsätter filosofitemat och vi tittar närmare på vad Prana är.